Is – Wikipedia Hoppa till innehållet Huvudmeny Huvudmeny flytta till sidofältet dölj Navigering Huvudsida Introduktion Deltagarportalen Bybrunnen Senaste ändringarna Slumpartikel Ladda upp filer Kontakta Wikipedia Hjälp Specialsidor Sök Sök Utseende Stöd Wikipedia Skapa konto Logga in Personliga verktyg Stöd Wikipedia Skapa konto Logga in Innehåll flytta till sidofältet dölj Inledning 1 Bildande 2 Egenskaper Växla underavsnittet Egenskaper 2.1 Frostsprängning 3 Förekomst 4 Naturlig bildning Växla underavsnittet Naturlig bildning 4.1 På hav 4.2 På land och strukturer 4.3 I floder 4.4 På sjöar 4.5 I luften 4.5.1 Rimfrost 4.5.2 Ispellets 4.5.3 Hagel 4.5.4 Snö 4.5.5 Diamantstoft 5 Friktion 6 Roll i mänskliga aktiviteter Växla underavsnittet Roll i mänskliga aktiviteter 6.1 Kylning 6.2 Skörd 6.2.1 Mekanisk produktion 6.3 Transport 6.3.1 På vägar 6.3.2 På vatten 6.3.3 I luften 6.4 Rekreation och sport 6.5 Andra användningar 6.5.1 Som termisk ballast 6.5.2 Som strukturellt material 7 Ablation 8 Is av andra material 9 Typer 10 Is och människan 11 Forskning 12 Se även 13 Referenser Växla underavsnittet Referenser 13.1 Noter 13.2 Webbkällor 14 Externa länkar Växla innehållsförteckningen Is 155 språk Afrikaans Alemannisch አማርኛ Aragonés Ænglisc العربية ܐܪܡܝܐ مصرى অসমীয়া Asturianu Atikamekw Авар Aymar aru Azərbaycanca تۆرکجه Žemaitėška Bikol Central Bajau Sama Беларуская (тарашкевіца) Беларуская Betawi Български भोजपुरी বাংলা Bosanski Català 閩東語 / Mìng-dĕ̤ng-ngṳ̄ Cebuano ᏣᎳᎩ Tsetsêhestâhese کوردی Čeština Чӑвашла Cymraeg Dansk Deutsch Zazaki डोटेली Ελληνικά Emiliàn e rumagnòl English Esperanto Español Eesti Euskara فارسی Suomi Na Vosa Vakaviti Français Frysk Gaeilge Gàidhlig Galego Avañe'ẽ Hausa 客家語 / Hak-kâ-ngî עברית हिन्दी Hrvatski Kreyòl ayisyen Magyar Հայերեն Interlingua Bahasa Indonesia Interlingue Iñupiatun Ido Íslenska Italiano 日本語 Jawa ქართული Taqbaylit Kumoring Қазақша ಕನ್ನಡ 한국어 Кыргызча Latina Limburgs Lombard Lingála Lietuvių Latviešu Мокшень Malagasy Māori Minangkabau Македонски മലയാളം Монгол ꯃꯤꯇꯩ ꯂꯣꯟ मराठी Bahasa Melayu မြန်မာဘာသာ Эрзянь Nāhuatl Nedersaksies Plattdüütsch नेपाली Nederlands Norsk nynorsk Norsk bokmål Nouormand Occitan ଓଡ଼ିଆ ਪੰਜਾਬੀ Deitsch Polski پنجابی Português Runa Simi Română Руски Русский Саха тыла Sicilianu Scots سنڌي Srpskohrvatski / српскохрватски සිංහල Simple English Slovenčina Slovenščina Soomaaliga Shqip Српски / srpski Sunda Kiswahili Ślůnski தமிழ் Tayal తెలుగు Тоҷикӣ ไทย Tagalog Türkçe Українська اردو Oʻzbekcha / ўзбекча Vèneto Vepsän kel’ Tiếng Việt West-Vlams Volapük Walon Winaray 吴语 ייִדיש Vahcuengh 文言 閩南語 / Bân-lâm-gí 粵語 中文 IsiZulu Redigera länkar Artikel Diskussion svenska Läs Redigera Redigera wikitext Visa historik Verktyg Verktyg flytta till sidofältet dölj Åtgärder Läs Redigera Redigera wikitext Visa historik Allmänt Sidor som länkar hit Relaterade ändringar Permanent länk Sidinformation Använd som referens Hämta förkortad url Växla till äldre parser Skriv ut/exportera Skapa en bok Ladda ned som PDF Utskriftsvänlig version På andra projekt Abstract Wikipedia Commons Wikidata-objekt Utseende flytta till sidofältet dölj Från Wikipedia Den här artikeln handlar om vanlig vattenis. För övriga betydelser, se Is (olika betydelser). En bit is på stranden Ett isblock på Vasagatan i Göteborg, 2012 Isflak på Riddarfjärden i Stockholm i mars 2017. Det stora flaket i mitten består av mindre flak som tidigare brutits upp under en värmeperiod men frusit samman efter att temperaturen sjunkit igen. Läsande kvinna på ett isflak från glaciären i bakgrunden på Svalbard. Is är vatten i sitt fasta aggregationstillstånd.[1][2] Ordet is används i överförd betydelse om den fasta formen av ämnen som i rumstemperatur är gaser, då de ofta ser ut som vattenis. För att undvika missförstånd brukar man kalla fast koldioxid för torris. Vatten kan med metan bilda en isliknande förening kallad metanhydrat eller metanklatrat. Denna fasta fas är stabil vid högt tryck och temperatur från 0°C och några grader högre. Metanhydrat förekommer på Jorden i permafrost och på stora havsdjup, samt i de kallare yttre delarna av solsystemet. Bildande [redigera | redigera wikitext] Vatten blir till is när temperaturen understiger 0 °C vid normalt atmosfärstryck. När vatten omvandlas till is frigörs värme, vilket gör att temperaturen i en blandning av is och vatten alltid kommer att vara 0 °C, till dess att den består av enbart vatten eller enbart is. Vatten har en högre densitet i flytande form än fryst, vilket är en mycket ovanlig fysikalisk egenskap. Det gör att is bildas endast på ytan av vattenmassor, något som har en fundamental påverkan på klimatet på jorden. Egenskaper [redigera | redigera wikitext] Is nära fryspunkten har en hexagonal struktur och vattenmolekylerna är tetraedriskt bundna med vätebindningar. Detta gör att snöflingor får ett hexagonalt mönster. Ett stycke av is där strukturen är obruten kallas för iskristall. Strängare kyla får isen att övergå till kubiska, och sedan till en ortorombiska kristaller. Isens struktur gör att dess densitet är cirka 917 kg/m³, förutsatt att isen inte är förorenad. Det kan jämföras med cirka 1 000 kg/m³ för flytande vatten. På grund av vätebindningarna i vatten är smältpunkten för is mycket hög. Hade det inte funnits några vätebindningar för vatten skulle smältpunkten legat omkring −100 °C. Is har en värmekapacitet på 2,1 kJ/kg°C medan flytande vatten har 4,2 kJ/kg°C. Den flytande formen behöver alltså dubbelt så mycket energi för att bli en grad varmare. Vid själva fasövergången krävs det 334 kJ för att få 1 kg 0-gradig is att smälta till 0-gradigt vatten. Frostsprängning [redigera | redigera wikitext] Vatten som fryser till is upptar större volym än vattnet i smält form. Får inte isen plats kan frostsprängning ske, vilket innebär att isen spränger hål på sin behållare. Exempelvis kan detta medföra att vattenledningar som fryser sprängs sönder. Till en början kanske det inte märks att frostsprängning har ägt rum, men kan orsaka stort läckage när isen senare smälter. I naturen kallas fenomenet för vittring när vatten i fickor i berg spränger sönder berget så att grus och sand bildas. Förekomst [redigera | redigera wikitext] Is förekommer i en mängd olika former på jorden. I atmosfären kan man se is som iskristaller eller snöflingor och på sjöar, bäckar, floder eller hav som tjäle och is. Dock förekommer över 99 % av allt fruset vatten i glaciärerna. I solsystemet finns is rikligt och förekommer naturligt från så nära solen som Merkurius till så långt borta som Oort-moln. Bortom solsystemet förekommer det som interstellär is. Det finns rikligt på jordens yta, särskilt i de polära regionerna och ovanför snölinjen, och, som en vanlig form av nederbörd spelar den en nyckelroll i jordens vattencykel och klimat. Det faller som snöflingor och hagel eller förekommer som frost, istappar eller ispikar.[3] Naturlig bildning [redigera | redigera wikitext] Fjäderis på en gren i Alta i Norge. Kryosfären är det samlingsnamn som beskriver alla delar av jordens yta där vatten är i frusen form. Is är en viktig komponent i det globala klimatet, särskilt när det gäller vattencykeln. Glaciärer och permanenta snötäcken är en viktig lagringsmekanism för färskt vatten; över tid kan de sublimera eller smälta. Snösmältning är en viktig källa till säsongens färskt vatten. Meteorologiska världsorganisationen definierar flera typer av is beroende på ursprung, storlek, form, inflytande och så vidare.[4] Clathrate-hydrater är former av is som innehåller gasmolekyler fångade i dess kristallgitter. På hav [redigera | redigera wikitext] Is som finns till sjöss kan vara i form av drivis som flyter i vattnet, fastis fixerad till en strandlinje eller förankringsis om den är fäst vid havsbotten. Is som bryts av från en ishylla eller glaciär kan bli ett isberg. Havsis kan tvingas samman av strömmar och vindar för att bilda isvallar upp till 12 meter höga. Navigering genom områden med havsis sker i öppningar som kallas "polynia" eller "leder" eller kräver användning av speciella isbrytande fartyg. På land och strukturer [redigera | redigera wikitext] Is på en gren efter frysande regn. Is på land sträcker sig från den största typen som kallas inlandsis till mindre iskappar och isfält till glaciärer och isströmmar till snölinjen och snöfält. Aufeis är skiktad is som bildas i arktiska och subarktiska strömdalar. Is som fryst i bäcken blockerar normalt flöde till grundvattnet och får den lokala vattennivån att stiga, vilket resulterar i att vattnet strömmar ovanpå det frysta lagret. Även detta vatten kommer att frysa, vilket får vattennivån att stiga ytterligare och upprepa cykeln. Resultatet är en stratifierad isavlagring, ofta flera meter tjock. Frysande regn är en typ av vinterstorm som kallas isstorm där regn faller och sedan fryser och formar en glasyr av is. Is kan också bilda istappar, liknande stalaktiter i utseende, eller stalagmitliknande former från droppande vatten som fryser. I floder [redigera | redigera wikitext] En frusen flod Is vid inloppet till Ystads hamn 15 feb 2021 Is som bildas på rörligt vatten tenderar att vara mindre enhetlig och stabil än is som bildas på lugnt vatten. Isstopp är den största isfaran vid trasiga isbitar i floderna. Isstopp kan orsaka översvämningar, skada strukturer i eller i närheten av floden och skada fartyg i floden. Isstopp kan leda till att vissa vattenkraftsindustriella anläggningar stängs helt av. En isstopp är en blockering från en glaciärs rörelse som kan ge en proglacial sjö. Tunga isflöden i floder kan också skada fartyg och kräva användning av en isbrytare för att hålla navigering möjlig. Isskivor är cirkulära isformationer omgiven av vatten i en flod.[5] Pannkaksis är en isbildning som generellt skapas i områden med mindre lugna förhållanden. På sjöar [redigera | redigera wikitext] Is bildas på lugnt vatten från stränderna, ett tunt lager sprider sig över ytan och sedan nedåt. Is på sjöar är vanligtvis fyra typer: Primär, sekundär, överlagrad och agglomerat.[6][7] Primäris bildas först. Sekundäris bildas under den primära isen i en riktning parallell med värmeflödesriktningen. Överlagrad is bildas ovanpå isytan från regn eller vatten som sipprar upp genom sprickor i isen som ofta slår sig ner när det belastas med snö. Shelfis uppstår när flytande isstycken drivs av vinden som hopar sig på den vindriktade stranden. Ljusis är en form av rutten is som utvecklas i kolumner vinkelrätt mot ytan av en sjö. I luften [redigera | redigera wikitext] Frost på en bilruta. Rimfrost [redigera | redigera wikitext] Rimfrost är en typ av is som bildas på kalla föremål när vattendroppar kristalliserar på dem. Detta kan observeras i dimmigt väder, när temperaturen sjunker under natten. Mjuk rimfrost innehåller en hög andel fångad luft, vilket gör att den verkar vit snarare än genomskinlig och ger en densitet ungefär en fjärdedel av ren is. Hård rimfrost är relativt tät. Ispellets [redigera | redigera wikitext] Ispellets Ispellets är en form av nederbörd som består av små, genomskinliga isbollar. Denna form …